Hej!

Idag var en bra dag. Började dagen med att "köpa" både ny mobil och en itouch! Mobilen från värdföräldrarna eftersom jag förstörde den gamla..och itouchen från några himla snälla som ville ge mig bidrag ;) Fast mobilen är ju bara min tills jag åker tillbaka till Sverige.

Efter mina inköp åkte jag till Cheesecake factory och åt lunch. Lunchen skulle varit med 15 andra au pairer men var så fullt så jag och Johanna tog en dejt för oss själva. Trevligt det med.

Jobbade några timmar och sedan blev det bio med Cornelia och Kajsa. Såg the help. Har läst både boken och såg den nu på bio och den är så himla bra! Och sorlig. Vi satt alla och snyftade mot slutet. Fick lust att slå till Ms.Hilly ett antal gånger!! Iallafall, se/läs den!

Nu ska jag sova, första klassen imorgon!

Wine in Chicago:

Juste har ju glömt att berätta om våran spännande hemresa. Och orkar inte göra det heller. Så låt Johanna berätta som ett litet bonusinlägg.

Johanna:

På måndag morgon åkte vi till flygplatsen för att åka hem. Och börja inte skratta nu när jag säger att vi trodde att vi satt bredvid en terrorist vid gaten, för det blir seriöst! Det började vid säkerhetskontrollen då vi såg tre män som såg ut som, vad världen har fått bilden av, ”typiska terrorister”. Vi skämtade om, tänk om de ska med samma plan! Vi skulle ju trots allt med ett plan till DC. På väg till gaten läste vi skyltar där det stod ”Hjälp oss stoppa terrorismen, säg till om du ser något misstänksamt”. När vi sätter oss för att äta vår frukost vid gaten upptäcker vi en man bredvid oss som uppför sig så himla konstigt! Han sitter inte still, flackar med blicken, skrattar för sig själv och pekar ut i luften. Till saken hör också att han har ”utseendet” som en terrorist, och en utav de tre männen vi såg vid säkerhetskontrollen sitter ensam lite längre bort. Magkänslan jag hade då var jättehemsk. Jag kunde inte äta min frukost, och jag kände att jag inte skulle kliva på planet. Det var som i en film! Jag upptäcker ett par som också sitter och tittar på honom. De reser sig upp och går till kvinnan vid gaten för att säga till angående mannen. Men det var bara dem och vi som la märka till honom. Tjejen i paret gråter till och med. Kvinnan i gaten ropar på någon, men ingenting händer. Så vi går också fram och säger till, i hopp om att det ska ge mer effekt. Det hela slutar med att en FBI-agent befinner sig på planet med skottsäker väst, piloten och kabinpersonalen är underättade. Båda männen åkte med planet men allt gick som tur var bra. Fick bara lite smått hjärtattack när mannen med det konstiga beteendet gick på toaletten en halvtimme innan landning och var inne i ca 5 minuter. Flygvärdinnorna gick till och med för att kolla efter honom. Efteråt fick vi nästan känslan av att han flinade åt oss när vi hade landat. Värsta flygresan i mitt liv. Men det var i alla fall bra att flygplats personalen tog det seriöst! Jag är inte rädd för att flyga igen.